Ja det får inte vara enkelt, för då skulle man ju alltid må bra och ha precis allt man behöver. Så därför är det svårt. KBAB, min eminenta hyresvärd, har identifierat ett brandskyddsrelaterat problem i alla lägenheterna. Bra att de är uppmärksamma. Mindre bra att de behöver in och göra renoveringsarbeten i tre veckor. TRE VECKOR! De skall riva ner och förstärka väggen mellan vardagsrum och balkong, vilket innebär att allt på balkongen måste plockas bort, inklusive förrådet och 2 tredjedelar av vardagsrummet måste tömmas. Bland annat måste jag riva ner baren…

Så det här är ju inte brilliant och jag har hört av andra grannar att de är förtvivlade och undrar hur det här skall gå till. Jag har i alla fall haft direktkontakt med KBAB som har gjort upp en plan tillsammans med mig, så nu får vi hålla oss till den och hoppas att dagarna går fort som satan. Ingen får vara ensam i min lägenhet, så jag får ta ledigt från jobbet. Det gäller i första hand dagpassen, så kvällen kan jag jobba. Sedan skall jag upp och släppa in byggarna klockan 7 på morgonen. Kul.

Katterna måste vara instängda i sovrummet också, så att de får lugn och ro och inte kan smita ut när dörren är öppen, vilket de säkert kommer att vara när de skall bära in all skit som de behöver till bygget. Gud bevare mig väl, säger jag. Har jag inte fått magsår tidigare så får jag det nu. För att göra saker värre (eller kanske blir det bättre) så skulle de börja den 20, men ringde i torsdag och sade att de kommer redan på måndag. Fyra dagar tidigare, men då är de klara minst fyra dagar tidigare också. Kanske mer om jag har tur.

Ser inte fram emot att bo i kappsäck och katterna kommer inte heller att gilla detta. Jag kommer att se till att de kan röra sig fritt i lägenheten när byggarna inte är här, dvs när de har gått för dagen. Annars kommer vi alla att bli tokiga.

Fy fan.

Ja, jag har inga marskatter, egentligen. De är alla kastrerade och löper inte alls och jag är tacksam för det. Daniel är också tacksam, som minns hur Lilly försökte krypa upp i byxbenen på honom under den perioden. Snö har vi dessvärre. Igen. Jag har ingen aning om vad som hände, men det är ett tjockt lager ute och jag hade trott att vi skulle slippa detta nu. Men icke. Planen att byta däck på fredag går nog i stöpet. Idag skulle jag dessutom ha varit på jobbet, men magen satte stopp för det i natt. Jag borde förstått att köttfärsen jag lagade till hade sett bättre dagar, eller så är det inte relaterat. Illa har jag mått i alla fall och magen och gurglat och bubblat och värkt av och till sedan i alla fall fyra i natt.

Nå, det är som det är. Jag räknar med att vara tillbaka i morgon igen för det är ju ingen vanlig magsjuka som kräver 48 timmars frånvaro/karantän. Ack ja. Annars har det inte varit något speciellt den här månaden, annat än planer på renovering av väggen mellan balkong och vardagsrum. De skall börja den 20 april och vara klara 9 maj. Känns inte helt okej, men jag för försöka stå ut och katterna också. Vi får väl låsa in oss i sovrummet under tiden och hoppas på det bästa. Skall träffa en tjej från KBAB och diskutera mina farhågor så får vi se vad hon kan rekommendera. På något sätt ordnar allting sig, så är det bara. Det är vägen dit som är problematisk.

Jag får ägna mig och min bok och min musik i stället. Jag har investerat lite mer nu och med Windows 10 på musikdatorn har jag kunnat installera Steinbergs uppdaterade program, både Cubase och Dorico och nu slipper jag dongeln. Jippi! VSL slutade med den redan tidigare så den behövs inte alls längre. Det enda som ligger där är HSO, men det ingår i Dorico Pro, vilket jag har, så det behöver jag inte tänka på. Apropå VSL har jag köpt några nya bibliotek också då jag inte kunde tacka nej när de erbjöd mig en rabatt på 25% om jag bestämde mig snabbt, så det gjorde jag. Synchronized Special Edition 1-7 är nu licensierad till mig, så det finns att leka med.

Återkommer med en rapport längre fram.

Ja, då har sportlovet börjat och det ligger minimalt med snö på backen. Jag är förbi den tid så jag gillade snö och nu är den mest ett otyg. Dock vill jag ha snö över Jul, men det är en annan sak. Nu kan det få bli vår. Det är i alla fall ljusare ute nu och inte speciellt kallt. Solen har visat sig ett par dagar och bara det är ovanligt. Kan det möjligen hålla i sig? Ingen aning, men jag får väl hoppas på det.

I övrigt händer inte mycket. Ryggen krånglar till och från och jag kanske behöver skaffa en ny säng. Flera har tipsat mig om ny bäddmadrass och jag kanske skall börja där, om jag hittar någon bra att köpa. På jobbet rullar allt och tack och lov kan jag ta det lite lugnt emellanåt, så att ryggen får vila. Lennart skall vara pappaledig nu och är inte tillbaka förrän i september, så jag och TJ får axla hans timmar på tekniken. Blir nog bra. Till slut.

Katterna busar vidare, men Esther har tvättat bort päls i armvecket igen. Förhoppningsvis växer det tillbaka så som det gjorde förra gången. Jag undrar vad som får henne till det, för jag strävar till att få henne att känna sig hemma här. Trots allt har hon bott hos mig i två och ett halvt år nu och verkar trivas. Antagligen är det Uma som går henne lite på nerverna, men det kan jag förstå. Hon är fortfarande en ung katt med mycket energi och bus och förstår inte att gamla tanter kanske vill ha lugn och ro.

April ser ut att bli spännande, men det får jag återkomma om…

Det är lögn att säga att det var längesedan jag var som rubriken antyder, för det händer då och då, men idag är jag lite extra belåten. Jag är människa och människan är av naturen lite lat av dig, sägs det, eller i varje fall bekväm. Att ta tag i besvärliga uppgifter är bara tråkigt och visst är det roligare att slappna av tillsammans med katterna och en god läsning och kanske lyssna på lite fin musik. Men nu är det gjort. Jag har uppdaterat musikdatorn till Windows 10 (tack Jordan på Microsoft för hjälpen när köpet krånglade) och tack vare det kunde jag äntligen installera Cubase 12. Det var längesedan jag köpte rätten till den licensen i samband med att jag skaffade Cubase 11. Sedan att jag hade 9,5 installerad är en annan sak.

Något som är än mer positivt i sammanhanget är att Steinberg nu mer och mer pensionerar sin gamla donger, the Steinberg Key och jag är så glad, så glad för det. Att vara beroende av en sticka i ett av USB-portarna har känts osäkert, minst sagt och med tanke på att jag har mjukvara värt gott och väl 70 000 som har sina licenser den vägen så känns det ännu mer kymigt och rädslan att stickan går sönder ökar på den dagliga stressen. Men nu är den i princip ett minne blott. Även Vienna Symphonic Library har bytt till onlinelicensiering, vilket mer eller mindre tvingade Steinberg att följa efter.

Så nu är jag nöjd. Uppdaterade även Dorico, mitt notprogram, till senaste versionen så att jag kan skapa nya mästerverk. Det är inget fel på Sibelius, men de som gjorde detta mästerverk har slutat/fått sparken sedan länge i och med att AVID köpte upp dem och dessa ligger nu bakom Dorico. Självklart för mig att stödja dem igen och jag har inte uppdaterat Sibelius sedan dess. Måste lära om, men det gör jag så gärna.

En annan positiv sak är att jag har minskat nästan 6 kg hittills i år och målet är ju i första rummet 15 kg, men om det blir 20 blir jag inte ledsen. Låt oss se vad framtiden gömmer.

Ja, det är väl det enda att säga nu, när det bara återstår några timmar av 2022. Låt oss hoppas att det nya året blir en aning bättre, men sist jag hoppades på det så blev att hundra gånger sämre i stället. Låt oss se om tolv månader vad som hände…