Pandemin är kvar och det finns alldeles för många utan vaccin där ute, men från och med idag lättar restriktionerna för oss som har fått båda doserna. Idag kan vi fylla biosalongerna med folk igen – om de törs komma. Ja, det är mycket att tänka på och vi får väl se var vi landar. Jag misstänker att alla idioter som tror att allt är som vanligt kommer att orsaka spikar i smittspridningen och det är inget att göra. En gång idiot, alltid idiot. Folk är trötta på Corona, men det är som sagt inte över ännu.

Det som är över är väntan på lite större filmer. Dune har haft premiär hos oss och i natt är det äntligen dags för Bond. Daniel Craigs femte och sista framträdande i rollen. Första gången var för femton år sedan och det gör att jag hälsat publiken välkommen på samtliga i och med nattens övningar. Sedan måste jag få tid att se filmen också, men det kommer väl.

I morgon skall vi även låta far få vila i jorden vid Lignellska på Kila kyrkogård. Vädret kunde ju vara bättre, men vi har haft tur så här långt så det går väl inte att klaga. Dessutom behövs det göras. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan stenen är på plats, men jag skall försöka lämna den till stenhuggaren på fredag, så får vi se vad som händer. Bouppteckningen tänkte jag få klar och skicka in till veckan också, så är det gjort. Allting faller på plats så sakteliga.

På fredag är det även Esthers officielle födelsedag och lilla gumman blir sju år då om allt stämmer. Hon har blivit lite tovig i pälsen bak på ryggen och jag får ju ännu inte klappa och hantera henne, så frågan är hur jag skall lösa det. Kanske blir det veterinären som får klippa henne, men jag hoppas att jag skall slippa det, då hon naturligtvis blir rädd då. Här hemma accepterar hon mig och jag får röra henne lite grand då och då om jag är försiktig. Vill helst inte sabba allt, men hon kan inte gå med tovig päls heller då hon kan få ont av det så småningom.

Alltid är det något. Vi får se hur det utvecklas.