Vårmånaden går mot sitt slut och vi har ställt om klockorna (idiotiskt) och snart kommer kanske grönskan också. Mars sprang iväg, men då februari är kort, så kanske det kan förklara att vi inte hinner med riktigt. Har i alla fall varit ledig den här helgen och noterade att min kattkalender hade följande att säga om lördagen:

En katt överlever en blomma, en mus, en sommar. Men den lever aldrig länge nog. Man längtar efter den långt efter den gått bort.

Det är helt sant och igår var det åtta år sedan lilla Malin lämnade oss. Jag saknar henne ännu, trots att jag har de båda andra busarna att tampas med. De gillade inte heller att vi ställde om klockan märker jag. Nå, det är inget att göra åt saken. Idag har jag deklarerat och så får vi se om det stämmer att vi får skatteåterbäringen till Påsk. Tror inte mycket på det och jag har dessutom alltid risken att få vänta till december, men ta i trä.

I april skall jag in med bilen på verkstaden också och sedan skall den besiktas. Det är bäst att vara med så att jag vet att den håller för en resa till Wien i sommar, om allt blir som planerat. Inte kul om den stannar halvvägs. Inte för att det har så mycket med besöket på verkstaden, det är bara rost på balkarna som skall åtgärdas, men jag försöker att göra allt som står på ”bra att veta”, för då ser besiktarna att jag i alla fall försöker ta hand om bilen. Nåja, de hittar säkert en och annan två i år också.

Men, det blir efter påsk.