Tråkiga tider

Så var i princip augusti till ände och snart är hösten här. Visserligen har det varit fina dagar den senaste veckan, men det känns att det är lite mer kyla i luften än tidigare. Månaden som sådan har väl inte innehållit så mycket, men en sorglig nyhet vi alla fick var att Margareta gick bort i sviterna av sin sjukdom. Exakt vad som fick henne vet vi inte riktigt, men mest troligt är väl det vanliga, det vill säga någon form av cancer. Fredrik ringde själv och berättade och idag har vi haft en liten minnesstund hos honom. Vad jag har förstått så blir det ingen regelrätt begravning dock, så detta var väl det vi kunde närvara vid. Planen är att sprida askan i Vänern, om Länsstyrelsen godkänner det vilket normalt inte är ett problem.

Något lite roligare var att jag för första gången deltagit i Blodomloppet tillsammans med tio kamrater från jobbet. Tre av oss promenerade och resten sprang en mil. För oss vanligt dödliga räckte fem km, vilket tog ungefär samma tid som de andra sprang på. Efteråt hade vi en liten picknick och det var trevligt. Dock var det lite åska och regn i luften så helt okej var det inte vädermässigt just då och det var Gul Varning utfärdad, men det blev inget av det i vårt område.

Tracey fyllde år den här veckan också och vi skickade blommor som vanligt. Naturligtvis var det Bank Holiday i måndags, så de levererades dagen efter, men hon blev glad i vanlig ordning. I övrigt har jag fått bilen besiktad och tydligen var båda fjädrarna fram brustna, något som jag antagligen åkt omkring med sedan i vintras, då vi misstänker att de gick av när bogseraren från Redgo var här och ryckte lös bilen för att ta den till verkstad när den frusit sönder. Inte mycket att göra och nu är det reparerat för den här gången. 27K har bilen kostat mig i år och då räknar jag inte bränsle. Det är en fin sparbössa, för att citera Gun.

Nå, det är som det är.