Ja då hade vi ytterligare en månad utan uppdateringar. Jag måste bli bättre på detta, men ibland hinns det inte med och jag glömmer lätt vissa saker. Förmånen med att bli äldre, har jag hört. Allt är sig likt och jag och katterna tar en dag i sänder. Jag har fortfarande ont till och från i mitt ben och rehabiliteringen går långsamt fram. Det skulle ta upp till ett år, minst, så jag får väl inte klaga för mycket. Däremot har jag fortfarande ont även i armen och det tycker jag är underligt efter åtta månader. Skall skriva en rad till överläkaren och se vad han har att säga om detta.

Besöket i Kolmården var trevligt om än varmt. Lite besviken blev jag på att man var tvungen att ta linbanan för att kunna se lejonen, så de fick vara utan oss. Tråkigt, men å andra sidan såg vi tiger och det finns det inga i Borås (där såg vi lejonen och jag fick bra bilder). På det hela taget var det en mysig utflykt och Claes bestämde sig för att han bjöd alla på entrén, vilket är en hel del pengar, men är man snäll som han är så är man. Vi bugade och bockade.

Nästa tur gick till Göteborg, men då var inte Claes med tyvärr. Vi besökte Naturhistoriska och Sjöfartsmuséet. Det var också trevligt och vi såg mycket intressant på båda dessa. Göteborg är annars en stad som jag undviker bilmässigt, för det är värre där än här hemma och jag hatar att köra bil hemma pga att alla gator är uppgrävda. I Göteborg var det som sagt värre, men så är det. Vi överlevde både dit och hem, så jag kan väl inte klaga på det heller.

Jag och Daniel tog en sista sommartur till Stockholm. Egentligen skulle vi alla ha varit till Smögen, men det blev inte av och vi får vänta ytterligare ett år på detta. Vi var ju inte dit i fjol heller, så kanske skall vi börja med det nästa år och inte vänta. Dagens tur gick till Solna och Norra Begravningsplatsen samt Solna Kyrkogård. Där träffade vi en och annan gammal kändis, som Alfred Nobel, Ingrid Bergman och Fred Åkerström. På andra sidan (kyrkogårdarna ligger sida vid sida) fann vi Jerry Williams och en av mina svenska favoritkompositörer Bernhard Henrik Crusell. Även Fröken på Huseby låg på Solna, framlidna Florence Stephens.

Vi skulle ha varit vidare till Skogskyrkogården och hälsat på farmor, men vi orkade inte och till och med lämnade Daniel kvar och åkte hem själv då hans skulle besöka sin mor ett par dagar. Det är första gången på trettio år som jag reser med bil ensam från huvudstaden och det var lite pirrigt innan jag kom ut på ”rätt väg” även om Daniel sade att det var enkelt, vilket det faktiskt var. Nåja är man van att ha en kartläsare bredvid så är man.

På jobbet är det som vanligt och jag har inte haft mer en än veckas semester. Vi får se vad som änder framöver. Jag hade gärna rest till London, men jag tror inte det blir i år trots allt, då ekonomin fortfarande lider av att jag var sjukskriven i över tre månader. Ack ja…