Ja, januari kom och gick och allting kanske kunde ha varit bättre. På jobbet blev allting lite av en katastrof och vi har alla en del att ta oss igenom innan vi kan lägga det bakom oss tror jag. Så kan det vara ibland och när hjärnan går på blandad högvarv/tomgång är det lätt att allting går åt skogen. Nog om det, en dag funkar allting igen. Tror jag.

Hälsan, den fysiska, har blivit bättre och nu kan jag börja arbeta på övervikten igen. Jag som gick ner 10 kg innan olyckan är tillbaka på ruta ett igen. Men nu är skruvarna borta ur benet och jag kan gå, sitta och ligga normalt igen utan att det skaver och irriterat. Tack vare doktor Peter har jag fått chansen att bli normal igen, så långt det är möjligt. Axeln kommer så småningom också och nu kan jag faktiskt låsa på jobbet utan att behöva hämta en pall. Så det känns bra. Operationen var den 23 och idag, den 23 feb avslutade vi allting med ett, förhoppningsvis, sista samtal i ämnet. Han bokar inte in mig igen utan det får jag göra själv om det blir nödvändigt. Förhoppningsvis slipper jag.

Katterna är det okej med i alla fall. Alltid något och de skänker mig glädje varje dag. Tur att jag har dem

Just nu har jag dock ont i kroppen efter att ha hjälpt Daniel att flytta, plus att jag har arbetat hela helgen. Det är sportlov denna veckan så jag har tre långa dagar kvar om jag orkar. Något säger mig att jag inte gör det, men fan vet. Det finns tabletter…