Ja, det märks att dagarna är kortare och att sommarvärmen är borta och har ersatts av höstkylan. Årstiderna växlar och nu är det utan tvekan höst. Jag fick en förkylning på mig nyss, men mår bättre nu. Dessvärre gjorde detta att jag missade ett tillfälle i Göteborg att vara med och träffa vår VD under några timmar, men man kan inte få allt. En dag kanske jag träffar honom, trots allt. Det sägs att han är trevlig i alla fall och det är ju alltid positivt. Lennart fick åka själv även om han hade sällskap av Therese på tåget hem.

Jag har skrivit ett brev till överläkaren på ortopeden och har fått svar och han kommer att planera in mig så fort han för möjlighet. Han hade det lite körigt i september så jag hoppas han har bättre med tider i oktober/november. Det blir röntgen både av höften och axeln så får vi se vad återbesöket ger. Jag kan inte riktigt ha det som det är eftersom jag har svårt att sova ordentligt och har ont till och från. Tanken var ju att jag skulle bli fullt återställd, men där är vi inte än. Visserligen har det inte gått ett år ännu, men vi är snart där, hur det nu gick till.

Katterna trivs fortfarande hos mig. Tur är det! Deras balkongtid är kortare nu när värmen inte infinner sig på kvällarna, men när det finns möjlighet så får de gå ut och ligga där och njuta ännu en liten tid. Så småningom kommer det att vara stängd för säsongen och de får hålla sig inne i sängen och på soffan i stället. Ack ja, de små liven är allt goa och fina och jag är så tacksam att jag fick chansen att adoptera dem alla tre. Har haft Esther i fem år nu och de båda andra i fem och ett halvt., drygt. Tiden går fort. Snart är vintern här.